Vid användning av biolampor (som källa till polariserat ljus) uppstår fenomen som utlöser och stimulerar kontrollprocesser på cellnivå i vävnaden och därmed bromsar sjukdoms- och degenerativa processer i dessa celler. Eftersom specifika biokemiska processer äger rum i varje cell i hela organismen, kan detta fenomen beskrivas som strategiskt viktigt för det fortsatta förloppet av läkningsprocesser som påverkar hela organismen ur denna synvinkel. I praktiken är de enskilda effekterna vanligtvis kombinerade och sammanflätade.

II. Analgetisk - analgetisk effekt

Smärta är ett fenomen som förknippas med vävnadsskada eller är ett symptom på många störningar och sjukdomar. Smärta registreras av sensorer (s.k. nociceptorer) som reagerar på förändringar i det sensoriska membranets permeabilitet. Den information som erhålls på detta sätt överförs av nervfibrer till ryggmärgen, där den är ansluten till stigande system som leder smärtinformation till hjärnan.

Den positiva smärtlindrande effekten av polariserat ljus ligger i:

• En lokal (topisk) smärtlindrande effekt, som främjas genom stimulering av slemhinnorna, vilket resulterar i förbättrad och påskyndad lymfatisk dränering från det drabbade området
• Påverkan på produktion och frisättning av ämnen (endogena opioider) som bidrar till att framkalla den önskade smärtstillande effekten
• Långsammare degeneration av nervfibrer
• Minskad nervirritabilitet genom direkt påverkan på nervändarna

III. Antiinflammatorisk effekt

Vävnaden reagerar på skador, som kan ha olika orsaker, med en komplex reaktion som vi kallar inflammation. De skadade cellerna frisätter då vissa ämnen (histamin, serotonin och många andra), det lokala blodflödet och permeabiliteten i blodkärlens väggar ökar, vilket gör att mer vätska kommer in i vävnadsutrymmet och skapar svullnad.

I detta komplexa försvarssystem spelar polariserat ljus en viktig roll i den terapeutiska verkan. Polariserat ljus verkar över hela bredden av klassiska inflammatoriska symtom: mot svullnad, smärta, rodnad och uppvärmning. Jämfört med tidigare klassiska fysioterapitillämpningar har fototerapi fördelen att det inte finns någon termisk (värme) faktor inblandad i dess verkan. Vi kan också bestråla inflammatoriska tillstånd med monokromatiskt polariserat rött ljus, redan från början av inflammationen.

Sammanfattningsvis kan vi säga att effekten av polariserat monokromatiskt ljus på inflammatoriska förändringar består i stimulering av det humorala försvaret och i aktivering av organismens immunologiska försvar.

Det polariserade ljusets verkan på organismen måste förstås som en komplex process, vars resultat är en viss reaktion hos organismen på denna verkan manifesterad som - biostimulerande, smärtstillande, antiinflammatorisk effekt.

I. Biostimulerande effekt

Med denna term menas i första hand stimulering av celler med ljusenergi, med accelererad celldelning i olika vävnader, optimering av ämnesomsättningen och en total ökning av cellulär energi, eller justering av denna energi till normala nivåer.

Förutsättningen för biostimuleringseffekten är också en påskyndad regenerering av blod- och lymfkärl och därmed en förbättring av vaskulariseringen (överväxt av blodkärl) i vävnaden. Den resulterande effekten är sedan att påskynda revitaliseringen (återupplivningen) och läkningen av det drabbade området (vävnaden). Polariserat ljus har den mest positiva effekten på egenskaperna hos den nybildade vävnaden - t.ex. får ett ärr i en skelettmuskel en mycket högre draghållfasthet efter stimulering med ljusenergi.